Igår såg jag den nya uppsättningen av "Sweeney Todd" på Adelphi Theatre här i London med Michael Ball som Sweeney och otroliga Imelda Staunton som Mrs. Lovett. Det är en stor, pampig uppsättning och det låter fantastiskt. Kul att dom har valt så väldigt många bra sångare i ensemblen. Imelda är makalös och känns som en engelsk Marianne Mörck. Hon slarvar med andra ord inte bort en enda stavelse. Hon får ALLT att bli roligt, intressant och fräckt. Michael Ball gör här sin första elaka huvudroll, och sjunger naturligtvis bra, men blir lite stiff. Det räcker inte med att försöka se hotfull ut i 2,5 timme. Det blir nästan parodiskt. Sen svajar det på lite andra håll med det unga paret t.ex och jag förstår inte alls varför man lagt det i någon sorts 30-talsmiljö kostymmässigt och dekormässigt. Det är bilar, neonskyltar och lustiga kläder. Det störde. Det här ska ju vara Dickens London, Jack the Rippers London - alltså slutet av 1800-talet.....Men men. Nu gillar ju jag "Sweeney Todd" (en av mina tre favoritmusikaler) så jag njöt och rös ändå. Sondheim har verkligen skapat ett mästerverk. När får man se en stor uppsättning av det här i Sverige????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar