Kurtis Sprung "Monsters" World of Dance Semi-Finals 2020

Dagens Dans-Video fick mig faktiskt att gråta när jag såg den. Här är contemporary-dansaren Kurtis Sprung när han tävlar som solist i amerikanska dans-tv-tävlingen "World of Dance" som nu i veckan kommit till semi-finalerna. Det här är en fantastisk serie där man ska kröna världens bästa dansare - och de tävlande är uppdelade i solo, duos och grupper i två ålderskategorier. Sen vad de dansar för stil spelar mindre roll. Men efter fyra säsonger är nivån på dansarna så hög att redan i auditionstadiet åkte briljanta och suveräna dansare och grupper ut - så det är verkligen gräddan som tävlar mot varandra. Men tävlingen spelar mindre roll tycker jag. Det är vi som tittare som blir vinnare för vi får verkligen se det bästa med de bästa. Ibland kan dans verkligen beröra, berätta en historia och lägger man till ett kraftfullt uttryck, en musik som griper tag och som dansaren gör till sin så kan man skapa magi. Både "So You Think You Can Dance" och nu "World of Dance" har om och om igen flyttat fram positionerna för just contemporary modern dans. Jag vill inte nämna några namn, men för några år sedan diskuterade jag detta med en person som har stort inflytande över dans i Sverige. Jag menade att publiken har nu fått upp ögonen för modern dans - att det inte längre är nåt flum - utan något som griper tag, som kan få oss att rysa, att gråta. Att koreografer kan nu på bara några minuter skapa känsliga och berörande koreografier - med briljant teknik och dans......och då sa personen att dessa tv-program har förstört för den moderna dansen. Jag blev uppriktigt chockad. Menar man då att den har blivit kommersiell? Eller banal? Är det fel att det är tekniskt skickligt och omtumlande berättat? Ska det vara flummigare, mindre tekniskt och mer svårt? Så som tyvärr mycket av den svenska moderna dansen sett ut i åratal.... Titta på det här klippet igen och försök se logiken i det svaret. Dans kan och ska beröra. Och den här dansen - uppgörelsen mellan en far och en son - och insikten i att "ikväll är det jag som ska jaga bort monstren".