Koreografer: Michael Bennett "And I Am Telling You" from "Dreamgirls"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och det här är andra inlägget om Michael Bennett. Det är inte riktigt en dans-video, men oerhört kraftfull ändå och lite koreografi på slutet. Michael Bennett blev en Broadway-Legend 1976 när han satte upp "A Chorus Line" som man nästan kan säga räddade ett Broadway som börjat tappa taget om publiken. Det är den 6:e musicalen som spelat längst i Broadway's historia. Michael kände att vad han än sätter upp efter "A Chorus Line" kommer inte att bli lika stort - "Ballroom" fick flera Tony's men blev en måttlig succé. Däremot träffade han rätt när han satte upp "Dreamgirls" 1981. Hela föreställningen fick en regi där allt fungerade, fantastiska insatser från ensemblen och en scenografi som var i ständig rörelse, som en koreografi. Här ser vi Jennifer Holliday (bara 21 år här) i ett av de maffigaste showstopper-nummer som Broadway skådat. Jag har sett det hundratals gånger och får fortfarande gåshud. Så skruva upp ljudet och tänk på hur det måste ha känts att se detta live på en teater. Great stuff.

Koreografer: Michael Bennett "I Hope I Get It" from "A Chorus Line"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och idag har turen kommit till Michael Bennett. Michael började som så många andra som dansare i musicaler och tv-shower och började så småningom att koreografera. Succéerna avlöste varandra med "Company", "Follies" och "Promises Promises" - sen började han på ett eget projekt, där han regisserade och koreograferade och skapade hela "A Chorus Line" som blev en av de största succéer Broadway sett och spelade 6.137 föreställningar och vann alla priser som går att vinna. Musicalen revolutionerade musikteatern och blandade in en realism som var helt ny då. Här ser vi originalensemblen framföra HELA öppningsnumret "I Hope I Get It" när de medverkade på Tony-galan 1976. 

Koreografer: Susan Stroman "I Got Rhythm" from "Crazy For You"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här kommer ytterligare ett inlägg om Susan Stroman. Susan jobbade länge som dansare, koreograf och regissör innan det stora genombrottet kom. Och det kom med "Crazy For You" - en "nygammal" musical - nyskriven men baserad på gamla klassiska Gershwin-låtar. Som här "I Got Rhythm". Susan vet hur man gör show, med klassisk snygg stepp, showdans och roliga props - och allt med en twist och på ett nytt sätt. En mästare på att göra storartade showscener. Hon kan bygga upp ett nummer till en riktig showstopper. Jag såg "Crazy for you" både på Broadway och senare i London och kan bekräfta att publiken fick totala lyckokänslor. Det var en ovanligt kul och fräsch föreställning. Nu längtar man efter att få se hennes nya "Bullets Over Broadway" baserad på en av Woody Allen's roligaste filmer. Den har premiär i maj på Broadway och kör förhandsvisningar nu.

Koreografer: Susan Stroman "Springtime For Hitler" from "The Producers"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här kommer det femte inlägget om begåvade Susan Stroman som verkligen regerar på Broadway - och en av de få som besitter combon regissör/koreograf. Susan kan alla showbiz-tricks som finns - och har dessutom smartness och humor. Efter stora succér med "Crazy For You" och "Oklahoma!"! så kom "The Producers" och blev en av Broadways allra största succéer på senare tid. Det gick inte att få en biljett på flera år, och musicalen och Susan fick alla priser som finns. Hon regisserade och koreograferade även filmversionen som kom 2005 - där vi här ser finalnumret, som gav originalfilmen sin svenska titel: "Det våras för Hitler".

Koreografer: Susan Stroman "Press Preview" from "Bullets Over Broadway"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här kommer fjärde inlägget om Susan Stroman. Susan är Broadway's viktigaste regissör&koreograf de senaste 20 åren, som jobbar i samma anda som t.ex Jerome Robbins: som kan alla 'tricks of the trade' och sin showbiz-historia, och kan bygga upp en show med pizazz och humor. Stroman's regi är inspirerande. Hon får allt att se så enkelt ut, men det är distinkt och otroligt väl uttänkt. Samma sak med koreografierna. Kanske inget världsomvälvande, men hon blandar gammalt och nytt och det blir verkligen show. Ofta kommer det flera överraskningar i en, när hon gör stora shownummer. Susan ligger bakom "The Producers", "Contact", "Crazy for you", "Young Frankenstein" och här får ni se klipp ur en presskonferens man hade för hennes nya musical "Bullets over Broadway" som just nu har förhandsvisningar på Broadway och premiär i april. Musikalen bygger på en av Woody Allen's allra roligaste filmer. Förhandssnacket säger att det är en mega-hit!!!  (Kul i början av klippet när Marin Mazzie vänder på den klassiska repliken "Don't speak" - och i musikalversionen blir det naturligtvis "Don't sing". Ni som sett Woody's film förstår.....)

BONUS: Susan Stroman's "CONTACT"

En liten extra överraskning så här en vanlig onsdag!!! Här kommer nästan hela "musicalen" (eller danspjäsen) "CONTACT" i regi och koreografi av Susan Stroman. Den sattes upp 2000-2001 på Lincoln Center i New York. Stroman fick erbjudandet att göra vad hon ville, och tillsammans med sina medarbetare skapade dom en helafton med tre historier. Här ser vi första: "The swing" - inspirerad av en barock-målning. Det är lekfullt, sexigt och mycket bra storytelling.

Del 2: "Did You Move?" är ett längre stycke, men lika fullt av bra storytelling, bra spelat - med humor, kärlek och värme.

Klicka här för att se Del 2

Koreografer: Susan Stroman "Sing Sing Sing" from "Contact"

I mars är det koreografer som tema på bloggen, och här är det tredje inlägget om Susan Stroman. 1999 fick hon erbjudandet att göra vad hon ville på Lincoln Center - och då satte hon upp något så ovanligt som en dans-pjäs. Det blev tre akter med tre olika historier. Bara dans, ingen dialog. Ingen sång. Föreställningen fick namnet "Contact" och fick två Tony's år 2000 (en för bästa musical och en för bästa koreografi). En snygg föreställning som förde in berättartraditionen från klassiska baletten till Broadway-scenen i Jerome Robbins anda, och blandade den med theatrical jazz dance. Jag såg den på Lincoln Center och det var en snygg och sexig första akt, en väldigt snabb och rolig andra akt, och tredje akten kallades "The girl in the yellow dress" och därifrån ser vi slutsekvensen "Sing Sing Sing".

Koreografer: Susan Stroman "Dream Ballet (part 2)" from "OKLAHOMA!"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här är andra inlägget om Susan Stroman. 1998 blev hon anlitad av National Theatre i London för att koreografera Trevor Nunn's nyuppsättning av klassikern "Oklahoma!". Den manliga huvudrollen hade ingen mindre än Wolverine själv - Hugh Jackman (han dyker upp vid 3.15) Föreställningen blev en gigantisk succé och flyttades senare över till Broadway. Susan Stroman lyckades behålla originalets charm, men fräscha upp allt och göra koreografin fysisk och spännande - hon gav sig t.o.m på att göra om den klassiska drömsekvensen (som vi ser andra halvan av här) - som i original dansas av andra eftersom man aldrig satt danskunniga skådespelare i huvudrollerna - men här gjorde alla allting. Med den äran.

Koreografer: Susan Stroman "I wanna be a producer" from "The Producers"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen -och äntligen har turen kommit till en kvinnlig sådan: Susan Stroman - som måste räknas till den mäktigaste på Broadway de senaste två decennierna. Hon är både regissör och koreograf och är aktuell på Broadway i april med "Bullets Over Broadway" (baserad på Woody Allen's succéfilm) och förra säsongens "Big Fish". En av hennes allra största framgångar kom med musicalversionen av "The Producers" som slog alla rekord någonsin på Broadway. Här är filmversionen där Matthew Broderick drömmer sig bort i "I wanna be a producer". Även filmen regisserades och koreograferades av Stroman. Susan kan showbiz och hon har mycket humor. Det blir klassisk showdans - fast alltid med glimten i ögat. Det är stil och klass och alltid snyggt och överraskande.

Klicka på länken för att se klippet:

Klicka här för "I wanna be a producer"

Koreografer: Tommy Tune "Be Italian" from "NINE"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här är det 4:e inlägget om Tommy Tune - en av mina förebilder som regissör & koreograf. Tommy älskar showbiz och det syns. Han tar nästan alltid klassiska showgrepp och formar om dem till nåt modernt och lyckas därför intressera både de som vill ha nåt välbekant och de som vill ha nåt nytt. Hans iscensättning av "Nine" 1982 var en modig, briljant och på den tiden helt annorlunda föreställning. En man och 30 kvinnor - alla satt på scenen hela tiden, på var sin liten vit kub (det skulle föreställa ett spa) Första akten i svarta kläder, andra i vita. Varje "nummer" toppade det föregående. Jag hade nyss Rob Marshall's filmversion av just "Be Italian" här på bloggen. Här är originalet, som kanske inte är lika snyggt filmat, men ändå lite mer vågat och mer "true to the story" på ett snitsigt sätt när Kathi Moss dansar loss med barnen. Det här är iscensatt för TV så man har inte den riktiga scenen där alla kvinnor sitter och koreografin är lite lite "censurerad".  Om ni fortsätter titta på klippet så kan ni kanske gissa vem som vinner Tony för bästa regi?

Koreografer: Tommy Tune "Aggie song" from "The Best Little Whorehouse in Texas"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och det här är tredje inlägget om Tommy Tune. Tommy är en riktig showman, började själv som dansare - men gick över till att bli en av de få regissörer som samtidigt är koreografer. Han har satt upp flera stora musicaler på Broadway; "Nine", "Will Rogers Follies", "Seesaw", "Grand Hotel" och här "The Best Little Whorehouse in Texas" från 1979. Här fick Tommy visa sina rötter (Han är född i Texas). Ett av Tommy Tune's trademarks är att han lyfter fram kåren, så det finns alltid stora snygga shownummer med ensemblen med massor av små fyndiga detaljer. En rolig detalj här - är att man har censurerat vissa ord i texten och lagt in en xylofon - eftersom det visades på primetime i amerikansk tv. 1979 var det tydligen inte ok att säga "get laid" i tv.

Koreografer: Tommy Tune "We'll Take a Glass Together" from "Grand Hotel"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här kommer det andra inlägget om Tommy Tune. Efter Bob Fosse tycker jag att det är Tommy Tune som vågar sticka ut hakan och i sin dubbelroll som regissör/koreograf och göra egna och unika föreställningar. Han jobbar med form och en stor förkärlek till klassisk showbiz. Men allt får en twist eller ett sammanhang som gör att det fungerar på alla - de som vill se nåt nytt och de som vill ha nåt tryggt och bekant. Som här i "We'll Take a Glass Together" ur musicalen "Grand Hotel" från 1990 - där kåren gör klassisk stepp/showkoreografi men låter Brent Barret och framför allt Michael Jeter briljera framför dem i suverän komisk tajming (han fick en Tony för rollen). Intressant att bardisken bara är en stång som två dansare står och håller i (det syns tyvärr inte på videon). Ett snyggt nummer som är mästerligt balanserat - hur det bara växer och växer och växer. För övrigt en makalös snygg föreställning.

Koreografer: Tommy Tune "Our Favorite Son" from "Will Rogers Follies"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen. Och idag har turen kommit till Tommy Tune. Tommy är dansare, regissör och koreograf. Född i Texas, men flyttade tidigt till New York och började sin karriär på Broadway. Han har satt upp 8 musikaler på Broadway och några Off-Broadway, vunnit NIO Tony Awards genom åren. Tommy älskar showbiz och det syns. Hans koreografier är en hyllning till kåren, till raden av dansare som backar upp showerna. Han tar gamla beprövade showbizknep men bygger om, förnyar och förädlar dom. Här ser vi ett tydligt exempel i hans "Will Rogers Follies" från 1991. Att sitta så här på rad och göra nästan optiska synkrona mönster var en gammal vaudeville-tradition. Kanske t.o.m från de stora revyerna i Paris. Maurice Chevalier gjorde ett sånt nummer på film tidigt 30-tal. Jag såg "Follies" två gånger på Broadway och det var ett sånt glädjerus i publiken efter varje nummer. Tommy fick två Tony's det året: en för bästa regi och en för bästa koreografi till just "Will Rogers Follies"

Koreografer: Rob Marshall "I Think I'm Gonna Like It Here" from "Annie"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och idag kommer det femte inlägget om Rob Marshall. Rob jobbar i den klassiska Broadway-traditionen, med riktigt bra showdans - stilrent, tekniskt och musikaliskt, men ändå med en fräschör så det känns nytt men bekant. Man känner länken till Jerome Robbins och Michael Kidd, speciellt i det här numret från TV-versionen av musicalen "Annie" som gjordes 1999 där Alicia Morton (som Annie) möter Audra McDonald i "I Think I'm Gonna Like It Here". Rob både regisserade och koreograferade tv-versionen.

Koreografer: Rob Marshall "Be Italian" from "NINE"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och idag blir det fjärde inlägget om Rob Marshall. Rob kommer från Pittsburgh, jobbade som dansare och koreograf på Broadway och gjorde flera stora musicaler för TV. De senare åren har han bara gjort film. En av våra nutida koreografer med stor kärlek till theatrical jazz dance. Han gör klassisk showkoreografi fast med ny stil. Här ser vi Fergie i rollen som Saraghina i filmversionen av musicalen "Nine". Det är modigt att ge sig på ett känt nummer som nästan har ikon-status efter Tommy Tune's uppsättning på Broadway, men Rob gör det med den äran och hittar en ny twist. Att lägga till sanden är genialt. Det blir länken mellan händelserna på stranden där Guido som liten tillsammans med sina skolkamrater betalar prostituerade Saraghina att visa dem vad "kärlek" är - och själva numret där tarantellan med tamburinerna får symbolisera SEX.

Koreografer: Rob Marshall "Cinema Italiano" from "Nine"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen, och här kommer det tredje inlägget om Rob Marshall. Rob har de senaste åren verkligen tagit tillbaka musical som filmgenre - Oscarsbelönad för sin utmärkta version av "Chicago" och här ett snyggt nummer med Kate Hudson från filmversionen av Broadwaymusicalen "Nine" och till jul kommer "Into The Woods" på biograferna. Jag håller "Nine" som en av mina favoritmusicaler, men är inte så förtjust i filmversionen.Originaluppsättningen på Broadway är briljant - med en sömlös koreografi/regi av Tommy Tune.  I filmen har Rob gjort många bra och snygga nummer, men man valde bort 60 % av musiken och lade dessutom till 3 nyskrivna sånger som inte kunde mäta sig med de övriga. Man eftersträvade mer att likna originalet "8 1/2" av Fellini - och det blev för tråkigt helt enkelt. Filmen blev heller inte den framgång man hoppades på trots stora namn som Nicole Kidman, Penelope Cruz, Sophia Loren och Daniel Day Lewis.

Koreografer: Rob Marshall "Steppin Out With My Baby" from "An American Classic"

I Mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och idag blir det andra inlägget om Rob Marshall. Rob började sin karriär som dansare i Pittsburgh och avancerade till koreograf på Broadway och TV. Han debuterade som filmregissör med "CHICAGO" (ingen dålig debut) som kammade hem flera Oscars. Sen följde "En Geishas Dagbok", "Pirate of the Caribbean: On Stranger Tides" och musicalfilmen "Nine". Just nu färdigställer han filmversionen av Stephen Sondheim's musical "Into The Woods" (med bl.a Meryl Streep). Men 2006 gjorde han en makalös konsertfilm för TV med Tony Bennett. Storslaget och läckert med massor av stjärnor som gästartister; Streisand, Elton John, Diana Krall, Stevie Wonder m.fl m.fl - dansare och snygga scenbyggen. Här ser vi Tony tillsammans med Christina Aguilera och "Steppin' Out With My Baby". Ett av de snyggaste numren som gjorts för TV på väldigt väldigt länge.

Koreografer: Rob Marshall "Cell Block Tango" from "CHICAGO"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och idag har turen kommit till Rob Marshall. Rob kommer från Pittsburgh och hamnade tidigt i teatervärlden (systern är Kathleen Marshall - regissör och koreograf). Han jobbade länge i Pittsburgh men hamnade så småningom på Broadway. Tony-nominerad 5 gånger för koreografi till bl.a "Kiss of the Spiderwoman". Rob har även gjort koreografi till flera stora tv-evanemang som tv-versionen av musicalen "Annie" m.m Filmdebut blev inget mindre än "CHICAGO" som valsat runt länge bland filmbolagen. Rob var perfekt för att regissera och koreografera musicalen. Snyggt, slickt, sexigt och någon som vet hur man filmar dans. Här t.ex i maffiga "Cell Block Tango" visar han upp att han har chopsen. Jag såg filmen i New York på Ziegfeld Theatre på premiärdagen - 2.000 gays och musicalnördar i publiken som applåderade, visslade och skrek efter varje nummer som om det vore en rock-konsert. "Cell Block Tango" fick stående ovationer.

Koreografer: Michael Kidd "Saga of Jenny" from "STAR"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och detta är det femte inlägget om Michael Kidd. Kidd började som koreograf på Broadway och vann med åren 5 Tony Awards för sina uppsättningar innan Hollywood lockade. Han blev en av de mest framgångsrika koreograferna på film och jobbade med alla stora. Svårast var det att få Fred Astaire att jobba med honom, men då låtsades han vara oförberedd och visade "skisser" och Astaire fick tycka till och prova - och till slut vann han Fred's förtroende och sen ville inte han jobba med någon annan. Här ett litet annorlunda nummer från Michael Kidd - när han gjorde koreografin till "STAR" från 1968 som handlade om musicalstjärnan Gertrude Lawrence liv och leverne. Det är storslaget och känns som om det skulle kunna utföras på en scen. Imponerande hur dom kastar och slänger Julie Andrews.

Koreografer: Michael Kidd "Trash Can" from "It's Always Fair Weather"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och det är fortfarande Michael Kidd's tur. Här i en av de få sekvenser där han själv dansar på film (han syns till vänster på bilden) - när han dansar med Gene Kelly och Dan Dailey i "It's Always Fair Weather". Gissningsvis gjorde både Gene och Michael koreografin till det här numret tillsammans. Michael gjorde resten av filmens nummer. Ett kul och fiffigt nummer, i typisk MGM-musicalstil, där man sätter in personerna i situationer och utnyttjar props - som här; taxibilar och soptunnelock. Det krävdes nog både trial and error och massor av repetitioner för att få det här att fungera.

 Klicka här för att se klippet

Koreografer: Michael Kidd "Thanks a lot, but no thanks" from "It's Always Fair Weather"

Denna månad är det KOREOGRAFER som tema, och här är ytterligare ett bidrag från Michael Kidd. Här är det Dolores Gray som gör ett roligt nummer ur "It's Always Fair Weather" från 1955. Det här är en av mina verkliga favoriter. Dolores gör en parodi på en självupptagen diva och här kan man verkligen se att det är Kidd som gjort koreografin. Det är jazzigt, låga positioner, atletiskt och mycket humor. Det här är samtidigt en av de få filmer där Michael Kidd själv medverkar, tillsammans med bl.a Gene Kelly. Great stuff.

Koreografer: Michael Kidd "Crapshooters Dance" from "Guys & Dolls"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och idag är det andra inlägget om Michael Kidd. Han hette egentligen Milton Greenwald och började sin karriär som dansare i olika kompanier, bl.a American Ballet Theatre. Han tog sitt namn efter att ha medverkat i "Billy The Kid" (med koreografi av Eugene Loring). Så småningom började han koreografera för Broadway. Hans stora genombrott blev "Guys and Dolls" 1950, och då fick han anbud från Hollywood där han stannade och koreograferade en mängd stora musicalfilmer. Här ser vi "Crapshooters Dance" från filmversionen av "Guys and Dolls" som kom 1955, med tydlig Michael Kidd-koreografi; låga positioner, jazzigt, energiskt och akrobatiskt. Great stuff.

Koreografer: Michael Kidd "Barn Raising Dance" from "Seven Brides For Seven Brothers"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema, och idag är det Michael Kidd's tur. Precis som många andra koreografer så skapade han sin stil och särart och gjorde karriär på Broadway, innan Hollywood plockade upp honom. Han gjorde massor med musicalfilmer för MGM och jobbade med alla stora; Astaire, Cyd Charisse, Gene Kelly m.fl. Man kan se direkt om det är en koreografi av Michael Kidd. De var ofta extremt atletiska och tekniska med en tydlig berättarteknik. Här är ett av hans mest kända: Barn Raising Dance ur filmen "Seven Brides For Seven Brothers" där vi bl.a ser Matt Mattox, Tommy Rall, Russ Tamblyn och balettdansören Jacques d'Amboise bland bröderna. Det här är snyggt, fyndigt och fartigt. Nästan så man står upp och applåderar framför datorn när numret är slut.

BONUS: Jerome Robbins - A Documentary

Vill ni veta mer om Jerome Robbins och hans verk, så kommer här en fantastisk BONUS - en hel dokumentärfilm om hans liv och verk. Underligt nog så är det Del 2 som ligger som filmbild. Vill du se hela dokumentären så börja med att klicka på länkarna här under - så kan du se den i rätt ordning.

Jerome Robbins - DEL 1

Jerome Robbins - DEL 3

Jerome Robbins - DEL 4

Jerome Robbins - DEL 5

Koreografer: Jerome Robbins "N Y Export: Opus Jazz"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema här på bloggen, och de senaste dagarna har fokus legat på Jerome Robbins. En av giganterna, förebilderna, inspiratörerna, innovatörerna inom både showdansvärlden och balettvärlden. Robbins blandade dessa två, så hans baletter hade spår av showdans och hans musikaler hade spår av balett. En tydlig och egen stil, präglad av den rena jazzdansen; fysisk, driven, teknisk.... Här har man gjort en ny filmatisering av ett dansverk Robbins gjorde för amerikansk tv 1958 "Opus Jazz", och det här är trailern för filmen, som är otroligt bra. Snyggt filmad och briljant dansad. Här är det ren Robbins - allt som ÄR Jerome Robbins. Synd att det inte ligger längre klipp ur filmen på YouTube, men det kanske kommer. Då ska jag genast lägga upp dem på här.

BONUS: "Agony and Ecstasy - A Year With English National Ballet" documentary

Här kommer en saftig bonus - en tv-dokumentärserie som visats i engelsk tv där man följt English Ballet Theatre ett helt år. Vi får se allt om blod, svett och tårar - bakom scenen, på scenen, förberedelser, lektioner och baletter och samtidigt komma flera av dansarna och kreatörerna in på livet.

Klicka här för att se avsnitt TVÅ

Klicka här för att se avsnitt TRE

Koreografer: Jerome Robbins "America" from "West Side Story"

I mars månad är det KOREOGRAFER som tema på bloggen. Här är tredje inlägget om Jerome Robbins - en av legenderna på Broadway, både för att han varvade sin karriär med att göra baletter för New York City Ballet och musikaler på Broadway. Han är kreatören bakom de makalösa klassikerna "West Side Story", "Gypsy", "Fiddler On The Roof", "Peter Pan" och många många fler. Här är "America" ur filmversionen av "West Side Story" (som kom 1961). Robbins var så noggrann och petig som regissör och koreograf att redan efter 2 dagars inspelningar låg man 10 dagar för sent, så han fick faktiskt sparken och ersattes av Robert Wise. Man behöll dock originalkoreografierna och fick ändå credit för regijobbet. (Det finns ett rykte som säger att han var så hård och elak som koreograf och körde skiten ur sina dansare, att när föreställningen lades ner på Broadway så brände dansarna sina knee-pads utanför Robbins kontor)

Koreografer: Jerome Robbins "Jerome Robbins Broadway"

Nu i mars månad är det KOREOGRAFER som tema, och idag är det 2:a inlägget om Jerome Robbins. 1989 satte han upp en sorts "Best Of" på Broadway; en samling av hans bästa nummer ur olika musicaler med originalkoreografier; "Peter Pan", "Gypsy", "Fiddler on the roof", "West Side Story" m.m En helt magisk föreställning som jag såg 1990. En påminnelse om en av Broadway's störste koreograf genom tiderna - bara titta på energin i t.ex "At the gym" från "West Side Story" och hur han lägger fokus på var man ska titta. Det känns nästan som en filmövergång när Tony och Maria får syn på varandra och omvärlden försvinner. Great Great Stuff.

Koreografer: Jerome Robbins "The Concert" (or "The Perils of Everybody")

I mars månad är det här på bloggen KOREOGRAFER som tema. Här är ett utdrag ur ett fantastiskt verk av Jerome Robbins som kallas "The Concert" dansad av ParisOperans balett för några år sedan. Baletten skapades redan 1956 och är en ljuvlig liten drift med balett och vad som kan gå fel. Det är oerhört skickligt koreograferat med en underbar subtil humor. Robbins spenderade sin karriär mellan New York City Ballet och Broadway och varvade med att skapa en balett vartannat år och en musikal vartannat år. Robbins har en tydlig koreografi och gör publiken till en kamera och får oss att fokusera exakt på var han vill att vi ska titta. Han var en extremt noggrann och sträng (på gränsen till elak) koreograf och samtidigt så beundrad och eftertraktad.

Koreografer: Bob Fosse "Bye Bye Blackbird" from "Liza With a Z"

Nu i mars månad är det KOREOGRAFER som tema. Här är femte inlägget om Bob Fosse's koreografier. 1973 hade Bob ett bra år; han fick en Oscar för "Cabaret", en Tony Award för "Pippin" på Broadway och en Emmy för tv-showen "Liza With a Z". Här ser vi Liza och co framföra "Bye Bye Blackbird". Idag kan det vara svårt att förstå hur banbrytande den här tv-showen var. Tidigare gjorde man tv-specials på ett och samma sätt; en stjärna med gäster i tv-studio. Bob satte Liza på en teater inför levande publik. Inga gäster, bara dansare och orkester - allt material specialgjort för henne. Och allt spelades in med filmkameror och redigerades. Det här numret innehåller allt som är Fosse. Bowler hats, vita handskar, fingerknäpp och små rörelser och en kärlek til vaudeville och old school entertainment.

Koreografer: Bob Fosse "Take Off With Us" from "All That Jazz"

Nu i mars månad är det KOREOGRAFER som tema. Här är 4:e inlägget med Bob Fosse's koreografier. Han gjorde sin näst sista film 1979 "All That Jazz" som var en mörk, självbiografisk historia om en regissör/koreograf som bränner sitt ljus i båda ändar. Han t.o.m förutspådde sin egen död - eller hur han skulle dö. En makaber, men makalös uppvisning av livet bakom kulisserna. Och några av de bästa dansnummer han koreograferat. Precis som i verkligheten så ville han provocera och flytta gränserna - vilket blir väldigt tydligt i dubbelmeningen av numrets titel "Take off with us" när han vänder på det och gör ett sensuellt erotiskt nummer mitt framför de häpna producenterna. "Now Sinatra will never record it....."    Great stuff.

Koreografer: Bob Fosse "Glory" from "PIPPIN"

Det är KOREOGRAFER som tema nu i mars månad. Här kommer ett tredje klipp med Bob Fosse's koreografi. Här är det en av Fosse's favorit-dansare Ben Vereen i "Glory" hämtat ur originaluppsättningen av Broadwaymusicalen "Pippin" (som hade premiär redan 1972). Just det här numret är som en provkarta på allt som Fosse stod för; det är en doft av vaudeville (särskilt i delen som kallas 'Manson Trio') det är hans bisarra humor och briljanta sätt att berätta med dans. Just nu gör "Pippin" succé på Broadway igen, fast i en helt ny, snitsig version. Men inget slår originalet.

Koreografer: Bob Fosse "I'm a Brass Band" from "Sweet Charity"

Hela mars månad är det KOREOGRAFER som tema, och idag är det återigen Bob Fosse. Han regisserade och koreograferade musicalen "Sweet Charity" för sin fru Gwen Verdon på Broadway 1966. Bob fick två Tony Awards - en för regi och en för koreografi. När man sen skulle göra film av musicalen 1969,  så blev det Bob's första regiuppdrag på film. Men huvudrollen gick till Shirley MacLaine då filmbolaget ansåg att Gwen Verdon var mer känd på Broadway än för resten av världen. Filmen blev inte någon jättesuccé, men den förevigade flera typiska Fosse-nummer, som bl.a den här "I'm a Brass Band" - inspelad tidiga mornar i Financial District i New York när man fick lov att spärra av gatorna.

Koreografer: Bob Fosse "Mein Herr" from "CABARET"

Jag kommer att ha mars månad som Koreografernas månad. Först ut är Bob Fosse, med sin specifika tydliga jazz-stil som blivit etablerad, klassisk och kopierad. "Less is more" var hans motto. Vita handskar, bowler hats och fingerknäpp fanns ofta där, liksom inåtvridna, kantiga rörelser. Här i ett av de ultimata show-girl-nummer som finns - det går inte att göra ett nummer på en stol utan att tänka Liza Minnelli och "Mein Herr" ur "Cabaret". 1973 fick Bob Fosse en Oscar för filmen, en Emmy för tv-showen "Liza with a Z" och en Tony för "Pippin" på Broadway - en trippel som fortfarande är oöverträffad. "Cabaret" och "Liza with a Z" blev Liza Minnelli's stora genombrott som entertainer och stjärna.